Angående Svenskt Näringslivs rapport om sänkt studiebidrag för humaniorastudenter skrev Tanvir en artikel om detta på Newsmill.
I helgen släpper Svenskt Näringsliv en rapport där de föreslår att sänka studiebidraget för studenter som läser humaniora. Detta för att försöka minska antalet studenter som söker till humaniorautbildningar då de hävdar att dessa inte leder till arbete. Svenskt Näringsliv menar att studier som inte leder till arbete bör få färre sökanden, då de anser att studenter inte läser dessa ämnen för sitt framtida yrkesliv utan bara för sitt eget intresse.
Svenskt Näringsliv börjar tyvärr i fel ände. Om det vore så att humaniorastudenter har svårt att etablera sig på arbetsmarknaden handlar det inte om ämnena i sig eller studenternas val, utan hur arbetslivsanknytningen i utbildningarna fungerar. Men självklart är det svårt för humanister att etablera sig på en arbetsmarknad som inte värdesätter deras kompetenser och förmågor. Detta kräver ett attitydskifte hos arbetsgivarna, inte en sänkning av studiebidraget för humaniorastudenterna. Felet ligger alltså inte ämnet eller hos studenterna, utan i samhällets syn på humaniora, kunskap och bildning. Kunskapen behöver komma ut i samhället och inte fastna i akademin. Det är viktigt att tänka på att det är en individ som anställs, inte en examenstitel, och att den inte alltid kommer vara densamma som yrkestiteln.
Humaniora är akademiska ämnen som handlar om människan som kulturell och samhällelig varelse, vårt språk, vår kultur och vår historia. Att hävda att den här typen av kunskap är oviktig är inte särskilt genomtänkt. Att sedan hävda att syftet med högre utbildning är att enbart skapa arbetstagare och inte att bidra med bildning till landets medborgare är befängt. En annan sak som ofta glöms bort är att läraryrket och journalistyrket är humanistiska yrken, men tenderar att sorteras bort i diskussioner om humanioras användbarhet. Så fort humaniora blir ”nyttigt”, då är det helt plötsligt inte humaniora.
Det som gör att humanister blir anställda är just de breda kompetenser som de förvärvar under sin studietid, utöver sakkunskaper från utbildningen, nämligen: att hantera, bearbeta och förmedla stora mängder information, breda språkfärdigheter, men framför allt en kulturell förståelse och ett kritiskt och innovativt tänkande. Detta är viktiga egenskaper i alla verksamheter man kan tänkas ha på en arbetsplats, men det är sällan det värdesätts. Dessa breda kompetenser tillsammans med bildningsaspekten gör att humaniora behövs i samhället.
Svenskt Näringslivs förslag slår fel just på grund av att de missar detta. Och de missar hur viktig humaniora är för samhället. I deras analys leder humaniorastudier till få jobb, och därför vill de bestraffa studenter som vill läsa t.ex. teatervetenskap eller lingvistik genom en sänkning av studiebidraget. Hur skulle det låta om de valde att argumentera för sänkta bidrag för andra grupper som har svårt att få arbete, t.ex. människor med utländsk bakgrund?
Under årtionden har resurser till humaniora och samhällsvetenskapliga utbildningar urholkats, det har lett till lägre kvalitet i utbildningar med för låg lärarledd tid. För att en humaniorastudent ska träffa sin lärare lika många gånger som en ingenjörsstudent skulle det ta 20 år för den att ta sin examen. Inte konstigt att det är svårt att få resurser till att förklara utbildningens användbarhet på arbetsmarknaden.
I Danmark har näringslivet förstått värdet av humaniora. På Copenhagen Business School har de till och med startat kandidatprogrammet Business administration and Philosophy. När kommer det ske i Sverige? Istället för att föreslå förbättringar på utbildningarna för att underlätta etableringen på arbetsmarknaden, väljer de att bestraffa just de studenterna. Hur går det ihop? Nu tänker jag inte raljera, utan ge konstruktiva förslag till Svenskt Näringsliv, det här kan de göra för att underlätta för humanister att få jobb:
Försöka förändra synen på humaniora hos arbetsgivare genom att förklara näringslivets behov av humanister, öka samverkan mellan högskolor och näringslivet och andra aktörer och att förespråka en resursökning till humanistiska fakulteter på lärosätena.
Det skulle vara betydligt mer konstruktivt för studenterna, för akademin och för näringslivet.
Tanvir Mansur
Projekt Athena Stockholm
