Svenskt Näringsliv har fortsatt debatten om sänkt studiebidrag för humaniorastudenter och anger fortfarande delkursen Harry Potter och hans världar (som alltså är totalt 7,5 högskolepoäng) som exempel på vad de kallar ”hobbykurs”.
I en intervju i Svenska Dagbladet berättar Svenskt Näringslivs vd Urban Bäckström att rapporten enbart representerar rapportförfattarnas åsikter, inte Svenskt Näringslivs styrelses åsikter. Dock fortsätter han själv raljera över dessa ”hobbykurser” som tydligen är ett gigantiskt problem inom utbildningsväsendet.
Bäckström går vidare med att ge en tydligare definition av vad han menar med ”hobbykurs”, dvs att de här kurserna…
…bygger inte på forskning som är det traditionella kriteriet när man bedriver undervisning på högskolan utan är ett sätt att locka till sig elever (sic!)
Om man faktiskt läser i kursplanen för delkursen Harry Potter och hans världar, 7,5hp, kan man läsa att kursen faktiskt bygger på litteraturvetenskaplig forskning, inte en enda bok i litteraturlistan är en Harry Potter-titel. Istället handlar böckerna i litteraturlistan om olika litteraturvetenskapliga metoder, barnlitteratur, populärkultur och olika sätt att se på Harry Potter. Många väldigt seriösa forskningsområden som inte är att förringa. Det är verkligen viktigt att högre utbildning bygger på en vetenskaplig grund. Och det verkar ju denna delkurs göra.
Kursplanen finner ni här på Linnéuniversitets hemsida:
http://lnu.se/utbildning/kurser/1li116
I Studio Ett i torsdags sade en av författarna till Svenskt Näringslivsrapporten, Stefan Fölster, att han inte tyckte att vilka kurser som ska få sänkt studiemedel (dvs ”hobbykurser”) inte ska avgöras av honom, utan att exempelvis skulle Högskoleverket kunna göra det. Han sade att han inte tyckte att bedömningen inte bör ske på enbart kurstiteln, men ändå verkar hans bedömning av innehållet i delkursen Harry Potter och hans världar göras på bara rubriken!
En betraktelse från en student som faktiskt har läst denna kurs finner ni på språkkonsultstudenten Elin Pålssons blogg.
Varför ska Svenskt Näringsliv uttala sig om akademiska ämnen som de inte har någon kännedom om? Varför försöker en ekonom berätta för oss att en gren i litteraturvetenskap är onödig? Borde inte litteraturvetare kunna göra den bedömningen?
Sedan ska vi inte gå in på hur hela diskussionen kring Harry Potter i den här debatten genomsyrats av förakt mot populärkultur, eftersom Harry Potter är aktuell och mainstream idag. Denna diskussion hade nog inte uppstått angående Astrid Lindgrens eller Selma Lagerlöfs verk. Men det handlar förstås också om en okunskap om vad faktiskt litteraturvetenskap är.
Som DIK:s ordförande Karin Linder sade i Nyhetsmorgon igår, så är det här bara en delkurs bland många andra. Det går inte att skapa en examen med det Svenskt Näringsliv kallar ”hobbykurser”, men de ger studenten verktyg, kunskaper och kompetenser som går att använda i hela utbildningen. Det kan också vara en bra ingång för studenter som kommer från en studieovan bakgrund att förstå hur vetenskap och högskolan fungerar.
Om de också tycker att det är ett problem att studenter läser dessa kurser under somrarna då de inte kan hitta sommarjobb, kanske det är bättre att se till andra lösningar än att sänka studiemedlet? Kanske kan näringslivet försöka se till att anställa fler humaniorastudenter? Eller förespråka att trygghetssystemen förändras så att studenter kan få samma trygghet som andra under sin studietid? De flesta som läser Harry Potter-kursen verkar dock redan ha arbete, något Svenskt Näringsliv varken känner till eller vill ta reda på.
Man kan fråga sig vilket ekonomistiskt samhälle Svenskt Näringsliv verkligen vill leva i. Vill de verkligen att vi ska leva i en värld där näringslivet bortser från akademins expertutlåtanden för att de själva ska avgöra vilka vetenskaper som är bra och nyttiga? Vad hände med den akademiska friheten?
Vet inte Svenskt Näringsliv att Harry Potter är en mångmiljonindustri? De borde väl närmast jubla över att detta framgångskoncept studeras :).
SNs budskap var att samhället skall utbilda flera ingenjörer och ekonomer. Därmed kan de hålla lönerna nere. Harry Potter-spåret var bara en rökridå.
Om samhället ger lägre studiebidrag för humanistiska kurser så kostar det varken näringslivet eller staten något att skaffa näringslivet ett överflöd av ingenjörer att välja bland. Ganska fiffigt.
Fiffigt är nog inte ordet jag skulle beskriva det med.
Förkastligt och skrämmande är nog mer passande ord.
Det är skrämmande vilken snäv syn SN har på högre utbildning. Går det inte att se att det direkt mynnar ut i arbete har utbildningen ingen funktion. Vad hände med att utbilda kritiskt tänkande och analyserande medborgare? Vad hände med att skapa en kritisk massa som reagerar och agerar? Oh, well det är ju tydligt att den kritiska massan finns nu och reagerar. Tack och lov för det
Eftersom ekonomi inte är någon riktig vetenskap, så tycker jag att de inte är de rätta att kritisera andra utbildningar, med de argument de använder.
Intressant inlägg. Kan bidra till exemplen med en egen ”hobbykurs” som jag läste av rent intresse: 1900-talets Finland i finsk film.
Hur har den kursen hjälpt mig som forskare inom kärnfysik? Jo, kunskapen och förståelsen för finsk historia och finsk kultur har gjort det lättare för mig att nätverka med finska fysiker på konferenser. Som, kanske, i förlängningen leder till mer forskningssamarbete Sverige-Finland som kanske skapar ny grundforskning som kanske skapar nya innovationer som kanske Svenkst Näringsliv kan sälja. Allt detta endast för att universitetet upplät 7.5 HP åt mig en sommar.
Så, även om jag troligen aldrig kommer att bli finsk filmkritiker med fokus på historiska filmer så har mitt ”hoppykursande” förhoppningsvis i förlängningen bidragit till den svenska samhällsnyttan. Kan alltså inte annat än att instämma i det ni säger i den här frågan.