Igår höll Svenskt Näringsliv seminariet om sin rapport ”Konsten att strula till ett liv”, som handlade om att visa på den dåliga genomströminingen, uppskjuten examenstillfällen för studenter och hur de olika slags utbildningarna ger olika nivåer av lön och anställningsbarhet.
Som bekant har rapporten varit väldigt kontroversiell sedan den nämndes i Ekot i torsdags, främst pga förslaget om att ha olika nivåer av studiemedel för olika slags utbildningar. Ständigt påpekar de att de inte föraktar humaniora, utan inser värdet av humaniora, men vill att studenter som ”slöstuderar” ämnen ofta bara för att få studiemedel ska bli färre. Detta vill de göra bl.a. genom att sänka studiemedlet för de kurser som kallas ”hobbykurser”.
Under lördagen tänkte jag att jag skulle granska kursplanerna för de s.k. hobbykurserna som de jämt och ständigt tagit upp som exempel under debatten innan Almedalen. Detta kan man läsa på Projekt Athenas Facebook-sida och även det föregående inlägget här, ”Harry Potter och hans hobbykurser”. Det visade sig att de här kurserna faktiskt är gjorda på vetenskaplig grund och är forskningsanknutna kurser inom exempelvis litteraturvetenskap, religionshistoria, historia m.m. Det verkade som rapportförfattarna på Svenskt Näringsliv inte hade egentligen tittat på de här kursplanerna, utan att använt dem som exempel för att de hade roliga titlar, trots att de själva tycker att bedömningen inte ska ske på kurstitlar. Bland annat läses Harry Potter-kursen av lärare för att de vill fortbilda sig inom modern populär barnlitteratur och kursen Älskade dinosaurier ges endast för anställda lärare inom Lärarlyftet. Det är alltså uppenbart att Svenskt Näringsliv inte alls har brytt sig om vad dessa kurser innehållit innan de har använt dem som exempel. Är det så att rapportförfattarna föraktar den här typen av humanistisk forskning och därför är kritiska mot dessa ”hobbykurser”?
Under Svenskt Näringslivs seminarium i Almedalen kl. 17:00 igår var lokalen helt fullsatt. Människor stod utanför dörrarna och hoppades att få komma in. Marknadsföringen inför detta evenemang, kanske pga mediauppmärksamheten om rapporten, har varit väldigt effektiv.
När rapportpresentationen var över, och Tobias Krantz, som tidigare var högskole- och forskningsminister, hade kommenterat var det dags för publikfrågor. Christoffer Ivarsson, som är ordförande för DIK Student (och även har varit aktiv inom Projekt Athena), påminde Svenskt Näringsliv om deras förbundsordförande Karin Linders inbjudan till en lunch för att komma på mer konstruktiva förslag för att göra humanister mer anställningsbara. Lite allmänna frågor uppstod om relevansen av lösningsförslagen, men till slut fick jag mikrofonen för att ställa en fråga. Referat från diskussionen finner ni i detta inlägg på DIK-bloggen, ”Struligt att få svar från Svenskt Näringsliv” och från Scaber Nestor, ”Svenskt Näringsliv tillintetgjorda av humaniorastudent”.
Jag hade en lång utläggning och påpekade problematiken i ovanstående exempel om ”hobbykurser” (dvs att de inte alls har kollat upp dessa kurser), vilket gav mig applåder och jubel från publiken. Stefan Fölster, en av rapportförfattarna svarade så här:
Du väljer att prioritera definitionen av hobbykurser, jag väljer att prioritera att lösa problemen på arbetsmarknaden för unga. Jag tycker att vi ska diskutera det istället.
Och efter det ”svaret” gick han över till en mer personlig kommentar (dvs om MIN person):
Med all respekt, DU förkroppsligar den här förnekelsen som finns bland studenter idag.
Att Stefan Fölster väljer att undvika att svara på min fråga om deras argumentation kan jag förstå, men att han börjar säga att jag ”förkroppsligar förnekelsen” för att jag försöker diskutera hans rapport är inte någon särskilt bra debatteknik. Är det så han tycker att man ska bemöta oss studenter? Efter att han hade ”besvarat” frågan sade han att seminariet hade dragit ut på tiden (klockan var då 18:10 och enligt programmet och all officiell information från Svenskt Näringsliv skulle seminariet hålla på till kl. 19:00) och avslutade därmed hela seminariet med min sista fråga. Detta gjorde de flesta närvarande upprörda då de inte fick ställa sina frågor om rapporten. Varför blev det så här?
Det här tycker jag vi kan kalla ”Konsten att strula till Svenskt Näringslivs förtroende”.
————–
För er som är intresserade av humaniora i Almedalen, så har DIK ett seminarium om studie- och yrkesvägledning för humaniora på tisdag. Projekt Athena ska risa och rosa högskolepolitiken på onsdag. Hoppas vi ses där!
Följ den fortsatta debatten på Twitter: #humutb
Och på Facebook: Jag bidrar till samhällsnyttan (oavsett vad Svenskt Näringsliv säger)
Borde inte SN ha råd att inrätta en forskningsavdelning som specialiserar sig på mjuka frågor som livsfilosofi och dess koppling till den tid man tillbringar på jobbet. Alla, även SN, är väl överens om att att man inte ”skall gifta sig” med jobbet. Det leder ofta till utbrändhet och problem vid pensioneringen. Dessa nationalekonomer verkar helt oförmögna att greppa den delen. De tycker nog att samhället är ett arbetsläger.
Det visade sig att målgruppen för Harry Potter kursen var lärare som ville få en bättre förståelse för sina elever och en angreppspunkt att utveckla deras läsande.
Dessutom är de skickligaste akademiker som jag träffat, de som inte gått ”raka” vägen genom skolan. Går man raka vägen finns risk att bli lite inskränkt och därmed inte
förstå sig på ungdomarna hemma eller i skolan.
Lärare som kan något utöver sitt eget ämne är mycket roligare att lyssna på. Att dessutom kunna något om den litteratur som majoriteten av morgondagens anställda läst kan inte vara fel det heller, även anställda har fritid.
Kanske kunde även Svenskt Näringsliv lära något om vad som skapat den miljardindustri som finns kring Harry Potter.